04 augusti 2008
En före detta folkpartists hågkomster
Jag gick ur Folkpartiet någon gång i februari/mars 2006.
Bakgrunden till mitt ställningstagande var att jag under en tid försökt bearbeta delar av partiledning och riksdagsgrupp för att försöka få dem att ta reson angående EU-direktivet om datalagring. Jag var hejdlöst naiv. Jag lyckades inte ens lite grand. Tvärstopp. I en mörk stund drog jag slutsatsen att Folkpartiets credo i integritetsfrågor löd ungefär såhär:
I varje prioritering mellan integritet och någon form av tänkbar positiv konsekvens av övervakning så ska övervakningen förordas. Kostnaderna ska döljas. Möjligheterna att göra nytta ska överdrivas. Inga risker ska värderas eller kvantifieras. Meningsmotståndare ska utmålas som naiva.
Jan Björklunds sommartal i Marsstrand visar att sammanfattning håller rätt väl än idag. Hur mycket jag än skulle önska att den inte gjorde det...
/Jan Garefelt
Läs även andra bloggares åsikter om folkpartiet, Jan Björklund, FRA, datalagring, FRA-lagen
Bakgrunden till mitt ställningstagande var att jag under en tid försökt bearbeta delar av partiledning och riksdagsgrupp för att försöka få dem att ta reson angående EU-direktivet om datalagring. Jag var hejdlöst naiv. Jag lyckades inte ens lite grand. Tvärstopp. I en mörk stund drog jag slutsatsen att Folkpartiets credo i integritetsfrågor löd ungefär såhär:
I varje prioritering mellan integritet och någon form av tänkbar positiv konsekvens av övervakning så ska övervakningen förordas. Kostnaderna ska döljas. Möjligheterna att göra nytta ska överdrivas. Inga risker ska värderas eller kvantifieras. Meningsmotståndare ska utmålas som naiva.
Jan Björklunds sommartal i Marsstrand visar att sammanfattning håller rätt väl än idag. Hur mycket jag än skulle önska att den inte gjorde det...
/Jan Garefelt
Läs även andra bloggares åsikter om folkpartiet, Jan Björklund, FRA, datalagring, FRA-lagen
Etiketter: datalagring, folkpartiet, FRA, FRA-lagen, Jan Björklund
Prenumerera på Inlägg [Atom]