Politruck

Jag har nyss lyssnat till eftersnacket till SVT:s debatt om IPRED1. Liksom många bloggare tycker jag att Johan Pehrson (fp) utmärkte sig negativt. Johan Pehrson:

- Alltså, den personen som har ett abonnemang och därmed tillgång till nätet och kan då ladda ner. Och då har man ju ett ansvar. Kan man däremot göra troligt att det inte är jag. Jag var bortrest, det var någon som gjorde inbrott. Då är jag tämligen säker på att den domstolen där du då prövas kommer säga att, okej, du har skälig grund för att göra troligt att det inte är du som har laddat ned dom där tvåhundra låtarna med Coldplay.

Om man redigerar Pehrsons yttrande så att det gör sig bättre i skriftlig form så skulle det kunna lyda såhär: Den som har ett internetabonnemang ansvarar för hur det används. Kan man göra troligt att man är oskyldig så kommer domstolen inte att fälla.

Det låter förstås anmärkningsvärt när en rättspolitisk talesman för ett liberalt parti argumenterar för att misstänkta personer ska "göra troligt" att de är oskyldiga. Men det är varken en felsägning eller något som Pehrson sa i stridens hetta. Det är en följd av att Pehrson prioriterar äganderätt före rättssäkerhet och personlig integritet.

Om vi går med på att den som har ett internetabonnemang har ett civilrättsligt ansvar för eventuell fildelning, så måste vi också acceptera att omvänd bevisbörda kan komma att användas. Omvänd bevisbörda förekommer i civilrätten och det är inte nödvändigtvis fel.

Men jag vill nog veta rätt mycket mer om hur piratjägarlagen ska tillämpas i praktiken innan jag tror att den är en god idé. Hur ska man hantera de fall där flera vuxna personer har tillgång till samma internetförbindelse men ingen vill tillstå att de fildelat? Det kan hända om det finns flera vuxna i samma hushåll, om man delar internetabonnemang med grannen eller om man delar brandvägg. Jag har säkert missat flera andra legitima fall.

Ett mindre legitimt, men ändå vanligt förekommande fall, är när surfande och fildelning sker på andras internetförbindelser. Det förekommer förmodligen i varje flerfamiljshus med mer än ett visst antal lägenheter. Grannen använder då ens illa skyddade trådlösa nätverk till fildelning utan att man själv vet om det. Är ditt nätverk öppet, skyddat med WPA eller skyddat med WEP? Om du valt fel så riskerar du att få betala skadestånd för fildelning som grannens ungar ägnat sig åt.

Så varför gillade jag inte Johan Pehrsons inlägg i debatten? För att han försöker ge sken av att denna fråga är enkel.


/Jan Garefelt

Uppdatering: Jag har nu skrivit under uppropet mot IPRED1 (undertecknad #8241). Skriv under du med:

http://www.namninsamling.com/site/list.asp?id=3234

Läs även andra bloggares åsikter om IPRED1, fildelning, civilrätt, Johan Pehrson, omvänd bevisbörda, eftersnack

Etiketter: civilrätt, eftersnack, fildelning, IPRED1, Johan Pehrson, omvänd bevisbörda