21 oktober 2008

Ledamöterna och tekniken

Ytterst få riksdagsledamöter har en teknisk bakgrund. Vad det beror på vet jag inte, men det ger problem när riksdagen ska fatta beslut i frågor där IT-förståelse är nödvändig.

Ja, jag pratar om FRA-lagen, men det hade lika gärna kunnat handla om Thomas Bodströms trafikdatalagring eller Leif Pagrotskys USA-inspirerade motstånd mot programvara med kryptering under det sena 90-talet.

Politiker lutar sig oftast mot partilinjen när de saknar egna kunskaper och åsikter. Det är i allmänhet varken konstigt eller fel: det går inte att vara expert på allt och även i politiken behövs arbetsfördelning.

Partilinjen sätts i bästa fall av folk med fackkunskaper. I vårt alltmer IT-dominerade samhälle skulle man därför önska sig några tunga politiker med IT-bakgrund i varje parti. I avsaknad av fackkunskaper inom partierna kan partilinjen baseras på offentliga utredningar. Men vad händer när det inte heller finns några seriösa utredningar att falla tillbaks på? Plötsligt är frågan öppen för allmänt tyckande eller en person med stark vilja som i sin tur kan påverka dominanta personer i partiledningen. Det är så övervakningslagarna kommit till: man utreder inte, man bara kör! Om du sen ifrågasätter skeendet förklarar de myndigt att detta har med rikets säkerhet att göra, att du inte förstår hela bilden och att de har tillgång till beslutsunderlag som de är förhindrade att berätta om... eftersom det är hemligt.

Regeringen bör naturligtvis riva upp, göra om och göra rätt i fråga om FRA-lagarna. Men det räcker inte längre med att bara "riva upp, göra om och göra rätt" för att återvinna förtroendet.

Nivån på riksdagsledamöternas förståelse för dessa frågor måste höjas. Rejält. Annars ser vi snart samma miserabla historia utspela sig. Inget riksdagsparti är undantaget. Riksdagsledamöterna måste börja diskutera IT-frågornas konsekvenser för demokrati, marknad och samhälle för att lära sig var de nya problemen och möjligheterna finns. Det har hänt för mycket det senaste decenniet för att vi ska kunna tillåta ledamöternas kunskaper att ligga kvar på 80-talsnivå när det gäller integritet, brottsbekämpning, rikets säkerhet och upphovsrätt. Det är dags att vakna.

Det är svårt att erkänna att man inte vet det man borde veta, och svårare ändå att erkänna att man gjort fel. Särskilt i den mediala verklighet som politiker vistas i. I vår lilla undersökning brottas vi fortfarande med att få svar från våra parlamentariker. Två partier skiljer ut sig från mängden: vänsterpartiet och miljöpartiet. De svarar i hög utsträckning.
De andra (s+m+fp+kd+c) gömmer sig bakom obegripliga principer som att de inte besvarar enkäter, att de redan tagit ställning i frågan eller att de ännu inte är färdiga med sin inställning i frågan.

Jag gissar att det kommer att ta år snarare än månader för att få politikerna att börja förstå de problem som måste lösas. Å andra sidan finns det mycket att vinna - vi sparar ett decennium eller två av dyr, samhällsförgiftande och onödig övervakning om vi lyckas få innevarande politikergeneration att ta sitt ansvar.

På längre sikt är jag optimistisk. När den nya generationen politiker tagit makten, så kommer all massövervakning att kastas ut.

Om du inte tror mig - prata med de politiska ungdomsförbunden. Paradoxalt nog är det där erfarenheten och insikten i dessa frågor finns. Det är trist att moderpartierna tror sig veta bättre...


/Jan Garefelt


PS: Tack till Anders Widén för hjälpen med denna text!
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Etiketter: , , , , , , ,


Kommentarer:
Tack själv!
 
Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]



Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk



<< Startsida

This page is powered by Blogger. Isn't yours?

Prenumerera på Inlägg [Atom]