Politruck

När moderaterna var i opposition så var de emot oproportionerlig övervakning. Beatrice Ask avvisade datalagring och liknande påfund i flera intervjuer före valet. Är det då inte lite konstigt att hon i egenskap av justitieminister nyligen beställt ett lagförslag, som ger polisen möjlighet till kraftigt utökad IT-övervakning av icke-misstänkta personer?

Den mest kritiserade delen av beställningen handlar om att regeringen vill ge polisen rätt att utan restriktioner få ta del av vem som haft ett visst IP-nummer vid en viss tidpunkt.

Tanken att IP-nummer och personuppgifter ska lämnas ut utan restriktioner är inte ny - den kritiserades redan i remissbehandlingen till SOU 2005:38, utredningen som regeringen nu stödjer sig på i sin beställning. Post och Telestyrelsen uttryckte sig klart och skarpt i sin remiss:

[...] IP-nummer kan användas för omfattande kartläggningar av individers nyttjande av elektronisk kommunikation på ett helt annat sätt än traditionella telefonnummer. Att sådana uppgifter [...] mer eller mindre godtyckligt skall utlämnas till polis och åklagare även om ingen förundersökning eller misstanke föreligger ter sig olämpligt.

Flera andra remissinstanser var beska i sina svar. Bland andra Statskontoret, IT-företagen och Datainspektionen ansåg att utredningen var otillräcklig (!) som beslutsunderlag på flera punkter. Läser man remissvaren så förstår man att utredningen inte är något annat än en önskelista från polisen. (Min egen sammanställning av alla remissvaren finner du här.)

Frågan är varför justitiedepartementet fortsätter att agera jultomte åt polisen, även sen vi bytt den skönlockige keruben Thomas Bodström mot den mer skeptiskt lagda Beatrice Ask? Varför har den nuvarande regeringen (och den förra) så totalt struntat i tung kritik från så viktiga remissinstanser?

Jag tror att svaret är att det inte är justitieministern, eller hennes företrädare, som styrt skeendet. Ministrarna har skjutits framåt av "opolitiska" tjänstemän på justitiedepartementet och särskilda utredare, rekryterade framförallt ur polis- och åklagarväsendena. Det förklarar fokuseringen på polisiär effektivitet och den bristande lyhördheten för i stort sett alla andra perspektiv. Det tråkiga är att vi bara kan avsätta politikerna.

Beatrice Ask är ansvarig för det som sker idag, men det är inte hon som är det demokratiska samhällets fiende. Däremot kan hon få ge ett namn till det tjänstemannavälde som leder till Bodströmsamhället.

Välkommen till Asklandet!

/Jan Garefelt

Annat jag läst på vägen:

• Det ska inte vara poliser som bestämmer reglerna [opassande.se]
• Svansen som viftar på hunden: Regeringen lyder Bodström och Säpo. [swartz.typepad.com]
• Regeringen struntar i integriteten hos datoranvändarna [jinge.se]
• Vi jobbar vidare med IP-numren här... [minamoderatakarameller.blogspot.com]
• [frendo.se]
  

En lika trist som vanlig kommentar om mellanöstern är att "De bara krigar hela tiden, det tar aldrig slut. Fundamentalister och terrorgalningar är de dessutom". Man hör varianter på temat i stort sett varje gång det rapporteras om oroligheter i mellanöstern. Så även denna gång.

Till dig som emellanåt tänker på mellanösternbor som terrorgalningar och krigshetsare vill jag säga: de två senaste världskrigen startade i Europa. Inte i mellanöstern. Mycket av oron i mellanöstern har sina rötter Europas koloniala ambitioner under 18- och 1900-talet, parat med dagens strategiska maktspel om oljan. Alla som bor i mellanöstern är naturligtvis inte helgon, men hela skulden ligger heller inte där.

Libaneserna vill kunna köra sina barn till skolan i trygghet. Precis som du.


mvh /Politruck

DN:s nätupplaga 2007-12-12