Politruck

Läste en artikel i dagens Dagens Nyheter: Högt pris för vänner på nätet. Artikeln kan läsas som en grundkurs i konsumentkartläggning. Mer än en läsare kommer säkert att haja till när de inser att innehållet i deras gmail-konton faktiskt skannas av google... och det är ju bra!

Problemet är (som vanligt) det som inte fick plats i artikeln. Närmast tänker jag på det intresse som stater har för nyckelord som kanske inte är så kommersiellt gångbara... och alla goda skäl till varför den typen av informationsinhämtning kan slå fel.

Samma teknik som klassificerar potentiella konsumenter går också att använda till vaskning av annan sort. Terroristvaskning och åsiktsregistrering till exempel. Det finns dock en skillnad mellan konsumentklassificering och de andra sorternas vaskning, en skillnad som manar till eftertanke:

En misslyckad klassificering av en konsument leder till att några annonskronor kastas i sjön. Inte så mycket att grina över kanske. Men vad händer när staten kräver tillgång till samma system, och någon bloggar om "fel" saker? Eller bara har "fel" sökmönster? Minns Torsten Leander!


/Politruck